Anders Wallner

Mitt anförande på pressträffen i tisdags.

Miljöpartiet har haft en väldigt stark och positiv utveckling de senaste åren. Det har varit väldigt roligt att ha varit en del av det. Väljarna idag uppfattar oss framför allt som ett framtidsinriktat parti, att våra lösningar och vår politik ligger i tiden.Och för oss som varit med ett tag känns det som något nytt och spännande. Den här känslan av vad partiet står för är grunden för – och helt central för – våra fortsatta framgångar

Det går en segervåg för den gröna rörelsen runtom i världen. Senast nu i Tyskland i Baden-Württemberg där vi fick 24 procent. Vi har också nyligen sett ett val i Brasilien där 19 miljoner röstade på den gröna kandidaten. I Japan har vi nyligen fått en grön borgmästare.

Vi gjorde också vårt mest framgångsrika val hittills i Sverige 2010 i kommuner, landsting, regioner och till riksdagen. Det är idag ett starkt grönt inflytande runtom i landet i olika kommuner, regioner och landsting. Men våra medlemmar känner att vi kan ännu mer. Vi kan ännu bättre.

Vår tidigare självbild att vi är ett litet parti finns inte längre. Nu är vi den tredje politiska kraften i Sverige. Vi är 16 000 medlemmar. Det här ställer andra krav på oss men ger oss också andra möjligheter

Vi måste växa som organisation i takt med att vi blir fler. Vi måste hitta nya arbetsmetoder, nya sätt att engagera sig och möte den här framväxten av vårt parti. Vi måste stötta våra regioner att kunna ta emot alla de här nya medlemmarna.

Bakom all statistik om nya medlemmar finns det människor. Människor som valt att engagera sig i den gröna rörelsen och det gröna partiet. Det här aktiva valet att gå med i partiet och rörelsen måste mötas med en entusiasm. Det här är människor som känner en oro för samhällsproblemen; för klimatförändringar, arbetsmarknaden,  bristen på jämställdhet, för främlingsfientlighet. Vår uppgift som parti är att vända de människornas oro till framtidstro och visa att med politik kan vi vända utvecklingen till någonting positivt.

Den här entusiasmen måste också innebära att våra medlemmar får en tydlig roll i – och ett fullt inflytande över vår politik. Våra nya medlemmar har valt oss för att vi är ett öppet parti. Vi är ett  parti som har öppna processer både för personval men också för politiken. Vi är ett ungt parti, vi fyller 30 i år. Vi har en levande ideologi som tillåter oss att förändra oss i takt med att världen förändras.

Under mandatperioden kommer vi att jobba mycket med politikutveckling av den gröna politiken. Vi har en grupp tillsatt av partistyrelsen för att jobba med att revidera politiken inför ett nytt partiprogram. Det här kommer att bli en stor, öppen och gedigen process som leder fram till kongressen 2013 då vi tar programmet.
Vi har också, parallellt med det arbetet, tillsatt två rådslag som sätter extra fokus på två områden. Det enda handlar om välfärden och arbetstidsfrågan och det andra handlar om energiomställning.Det kommer inte att råda brist på brist på politik och gröna förslag under den här mandatperioden.

Det här arbetet med ny politik ska inte bara ske med alla våra medlemmar, utan också med resten av samhället. Jag vill att vi samarbetar mycket närmare med forskare och med folkrörelser för att säkerställa att den här politiken tas fram i en stor process med hela samhället. Vårt mål är att i valrörelserna 2014 ska alla känna någon som på något sätt varit inblandad i att ta fram den gröna politiken inför de valrörelserna.

Jag känner mig otroligt hedrad och stolt över att vara valberedningens förslag till ny partisekreterare. Det innebär att jag tar över uppdraget av Agneta Börjesson.
Hon har gjort ett väldigt gediget arbete i att få oss att förstå vilka som är miljöpartister idag och vilken potential det finns i den här rörelsen. Hon har också varit en förebild i att se de olika förutsättningarna man har runtom i landet som miljöpartiavdelning och hur vi arbetar framåt, tillsammans. Om jag blir vald av kongressen i maj ser jag mycket fram emot att fortsätta det arbetet i Sveriges öppnaste och mest nyfikna parti.

Tack!

I måndags kväll besökta jag och fem andra partisekreterarkandidater MP Uppsala för en utfrågning av oss inför kongressen i maj. De två som saknades förra gången, Lena Klevenås och Karin Jansson, ersatte de två personer som hade förhinder den här gången – Max Andersson och Michael Hjelm:

Frågorna berörda till viss del samma frågor – vår syn på uppdraget, hur vi vill hantera den växande organisationen, men det dök också upp några nya diskussioner.

Dels blev det en diskussion om partiets sidoorganisationer, som Grön Ungdom, Gröna studenter och Gröna seniorer och hur vi ser på deras framtid. Jag har ändrat åsikt till viss del om sidoorganisationer de senaste åren. Tidigare var jag generellt skeptisk till sidoorganisationer, då jag såg risker med segregation av olika grupper inom partiet. Men idag ser jag en otrolig social funktion i ett snabbt växande parti för att människor snabbt ska kunna hitta en plats för sitt engagemang. jag skulle dock vilja att sidoorganisationerna snarare utgick från intresseområden och perspektiv snarare än identiteter. Hellre Gröna Företagare och Gröna Fackligt Aktiva. Det tror jag både stärker organisationsutvecklingen och idéutvecklingen.

En annan diskussion som kom upp var frågor om det rödgröna samarbetet. Vi fick bara svara ”ja” eller ”nej” på frågan om huruvida vi ska ingå i ett rödgrönt samarbete inför valet 2014. Det är omöjligt att svara på. Jag tycker att det rödgröna samarbetet 2010 fallerade på i huvudsak tre områden, ur ett grönt perspektiv:

1. Det är otydligt för Miljöpartiet att alliera sig med ett helt politiskt block inför ett val. För de flesta ”blir” då MP ett vänster- eller högerparti. Då är det bättre att bara samarbete med något parti och bli opponerade på från både höger och vänster. Jag skulle ha föredragit ett samarbete bara med S.

2. Det rödgröna samarbetet var för detaljerat. Vi tog fram tjocka rapporter och samlade förslag inom breda politiska områden, som tog extremt mycket kraft och tid som hade kunnat läggas på utåtriktat arbete. Jag hade föredragit ett smalare men vassare samarbete i enskilda sakfrågor.

3. Entusiasmen för projektet saknades till stor del. Det var många inom både S, V och MP som inte kände entusiasm inför det gemensamma projektet. Om man ska gå fram i ett samlat alternativ så måste det bygga på en lust inför det projektet hos de egna sympatisörerna. Annars har de mycket sämre möjligheter att locka nya sympatisörer.

Allt som allt var det en trevlig utfrågning. Det börjar dra ihop sig till valberedningens förslag och det känns väldigt spännande.

Idag var det partisekreterarkandidaternas tur att bli utfrågade av MP Stockholmsregionen, genom Carl-Martin Vikingsson, Magda Rasmusson och Åsa Jernberg, som även frågade ut språkrörskandidaterna för ett par veckor sedan. Vi var sex av åtta kandidater som hade möjlighet att delta under en tre timmar lång grillning. Utfrågningen kommer snart att gå att se på nätet. Det var väldigt intressant att få höra de andra kandidaternas – och att få uttrycka sina egna tankar om det här spännande uppdraget.

En del av utfrågningen var värderingsövningar där vi fick räcka upp handen om vi höll med påståendet eller inte. Vi fick alltså inte utveckla några svar. Vad jag kunde se så stack jag ut vid två tillfällen:

”Partisekreteraren bör väljas av kongressen” (jag höll inte med)
Jag tycker egentligen att partiet borde följa Grön Ungdoms exempel och låta partistyrelsen välja partisekreterare. Partisekreterarrollen bör axlas av en person som kan partiet väl och har kompetens i de uppdrag och funktioner som partisekreteraren får av partistyrelsen. Därför tror jag att de personer som sitter i partistyrelsen är väldigt lämpade att hitta en lämplig partisekreterare. (Jag tänker att det inte är självklart att personen dessutom har förmågan att övertyga en kongress från talarstolen att man är rätt kandidat.) Det skulle vidare bli tydligt att partisekreteraren arbetar på uppdrag av partistyrelsen – och inte som en isolerad ö i organisationen med ett helt eget mandat.

”Per Schlingmann är min förebild som partisekreterare” (jag höll delvis med)
Få partisekreterare har lyckats förändra bilden av sitt parti på ett sådant sätt som Schlingmann gjort. Han har använt sitt partisekreterarskap till att utveckla Moderaternas kommunikation på ett väldigt skickligt sätt – något jag också skulle vilja göra. Det har självklart varit inspirerande att följa. Däremot är han ju ingen person jag tänker lista som en politisk förebild… Han har dessutom också en tendens att prata om sitt parti som ett företag och påbjuda ”regler” för aktiva moderater – något jag inte skulle välja att göra. Det är för övrigt inte heller möjligt i ett grönt parti.

Återkommer med fler reflektioner när jag sett videoupptagningen.

Nästa tillfälle för partisekreterarmingel blir i Uppsala den 21 mars.

Fler: Robert Damberg

edit: Nu finns utfrågningen på youtube, i alla fall del 1 och del 2.