Dags att leverera.
Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund Grön Ungdom har, som ungdomsförbund har, ganska täta generationsväxlingar. När du varit aktiv medlem i ett par år så tillhör du de erfarna medlemmarna och är i minoritet på riksårsmötet. Därefter går många vidare till engagemang i Miljöpartiet, att istället engagera sig i utomparlamentariska organisationer eller till något annat.
De senaste åren har det skett otroligt mycket i Grön Ungdom. Jag tycker att det bara är MUF som kan jämföras i utveckling. För några år sedan var det otänkbart för i princip alla att engagera sig i MUF. Under Niklas Wykmans ledning har man gått från kavajer och en något gubbig småborgerlighet till sweatshirts, kaxiga kampanjer och vad som upplevs av många som en ung, radikal frihetsrörelse. Wykman har fört MUF till en mer livsstilsliberal, kaxig ungdomsrörelse. Hans ”Vi har mer gemensamt med unga människor än politiska system” är ett av de bästa politiska citaten. Nu har MUF återvänt till det normala, med att välja en civilingenjör med ur riksdagsgruppen till ordförande.
I helgen har Grön Ungdoms förbundsstyrelse sitt sista möte inför årsmötet. För bland andra språkrören Maria Ferm och Jakop Dalunde och styrelsens sammankallande Fredrik Frangeur är det det sista mötet över huvud taget, då ledartrion avgår i samband med riksårsmötet i februari.
Men Grön Ungdom har, under Maria Ferms och Jakop Dalundes språkrörsperiod, gjort en större resa. Medan MUFs ledning i princip varit centrerad kring en person så handlar Grön Ungdoms förändring om något djupare. För oss som var vegetarianer, handlade på second hand och lyssnade på Doktor Kosmos var Grön Ungdom ett naturligt valet i början av 00-talet (när vi ratat Ung Vänster). Särskilt om man gillade överkokta linsgrytor och kramhögar. Vi diskuterade oss fram till intressanta resonemang kring djurrätt, mediekritik och queer, men utan att det riktigt tog fäste i ungdomskulturen. GU var en organisation för oss ”outsiders” och det var en ganska bekväm position. Vi var öppna för Skunk-generationen, alla oss som inte levde upp till traditionella könsnormer eller var inne på smalare subkulturer. Det var bra. Jag tror att Grön Ungdom räddat liv genom att vara den fristaden.
Men ett politiskt ungdomsförbund måste vara bredare än så. Ett ungdomsförbund måste kunna känna av vad ungdomar tänker och känner är problem i samhället och presentera ideologiska lösningar på dem problemen. Och dessutom vara relevanta för att unga ska vilja lägga sin tid på partipolitik, i konkurrens med alla annat som erbjuds. Det har Grön Ungdom lyckats med. GU är fortfarande ett helgrönt ungdomsförbund som trycker på för öppna gränser, normkritik och queer feminism, minskad köttkonsumtion – men nu har unga människor tillträde till GU oavsett om de själva lever utanför heteronormen eller inte, äter kött eller inte, sminkar sig eller inte. Det sociala samspelet i Grön Ungdom petades från första till andra plats på prioriteringslistan. På nummer ett står nu politiken.
Maria Ferm och Jakop Dalunde blev valda precis när förändringen inletts. De har självklart inte varit ensamma, men som språkrör är de ansiktet utåt för en organisation i förändring. Jakop och Maria avgår nu som språkrör för ett Grön Ungdom där man fortfarande får klä sig i blommiga tunikor, men man får också klä sig i kostym. Man får diskutera polyamori, men man får också diskutera arbetsmarknadspolitik. Vi har inte bara representanter på Färnebo feministfestival, utan också bland de internationella förhandlarna på COP16. Du får vara precis som man vill, så länge du brinner för grön politik och vill förändra samhället så det blir grönare.
Maria och Jakop har arbetat närmare moderpartiet än vad jag vet att någon annan språkrörsduo tidigare gjort. Man har inte bara drivit Grön Ungdoms åsikter på kongresser och partistyrelsemöten, utan dessutom förhandlat med riksdagsgruppen och drivit Grön Ungdoms perspektiv i det dagliga riksdagsarbetet på ett lysande sätt. Det handlar om hårt arbete och det handlar om att bygga upp ett förtroende. Det är också en anledning att Miljöpartiet har en bättre politik än någonsin i Grön Ungdoms prioriterade områden: klimat, migration, feminism och integritet (Grön Ungdom har för övrigt haft prioriterade områden).
Det här har varit en bra breddning av förbundet och dess uppgifter och jag är övertygad om att den är bestående. Nu när förbundet väljer nya språkrör och föryngrar förbundsstyrelsen i vår så är det med den basen de nya ledarna kan bygga vidare organisationen för fler medlemmar, fler unga gröna och mer professionalisering av den viktigaste politiska rörelsen för unga: den gröna.
edit: Även Mikaela Persson twittrade om sitt sista fs-möte.
